Nedräkningen stannade på 8, längre ner fick vi inte gå. Min dag blev på en sekund, ett brinnande helvete, och det som jag sätt fram imon i ett halvt år, försvann. Siesta är inställt. Hoppas jag får tillbaka pengarna, men just nu är det inte vad jag tänker på, det enda jag tänker på är de fina minnerna som bara försvann, som aldrig kom. 8 dagar, det var vad som var kvar... 8 dagar. Jag vill något, men ödet ville något annat. Gör det inte bättre av att jag har räknat matte hela dagen, nationella, 3 delprov, hoppas på det bästa.